Vikande och stigande konjunkturer i ekonomin påverkar även Sysselsättningsfondens ekonomi. Under goda tider samlar Sysselsättningsfonden en buffertfond, som kan användas i tider när arbetslösheten är stor och fondens inkomster således mindre. Tack vare bufferten undviker arbetsgivarna och löntagarna stora fluktuationer i arbetslöshetsförsäkringspremierna och Sysselsättningsfonden kan sköta finansieringen av utkomstskyddet och övriga förmåner i jämn takt.
Arbetsmarknadsorganisationerna har i enlighet med konkurrenskraftsavtalet lämnat ett förslag om maximibelopp för Sysselsättningsfondens konjunkturbuffert. Enligt förslaget skulle buffertens maximibelopp från början av 2020 motsvara utgifterna för en arbetslöshetsgrad på 6 procent. I praktiken kan vi samla en finansieringsbuffert på cirka 1 750 miljoner euro. Detta innebär att fonden har en ekonomisk uppbackning även i framtiden.
Vi har nu 20 års erfarenhet av bufferten. Historien visar även att bufferten verkligen har behövts.
När Finland anslöt sig till EU:s ekonomiska och monetära union EMU 1999, avtalade man om de så kallade EMU-buffertarna, som samlas i systemet för arbetspension och utkomstskydd för arbetslösa. Samtidigt grundades Arbetslöshetsförsäkringsfonden för att sköta finansieringen av utkomstskyddet för arbetslösa, some nu kallas Sysselsättningsfonden.
Bufferten växte ganska snabbt till sitt maximibelopp i början av 2000-talet och tack vare den kunde förhöjningarna i arbetslöshetsförsäkringspremierna balanseras 2003‒2004 och 2009‒2010.
När man stadgade om buffertens storlek i slutet av 1990-talet utgick man från att bufferten skulle räcka under en 2‒3 år lång konjunkturnedgång. Finanskrisen som började 2008 och den efterföljande eurokrisen, dvs. en nedgång som höll i sig i nästan ett decennium, kunde inte förutses då. Utgifterna för utkomstskyddet för arbetslösa fördubblades mellan 2008 och 2015.
Detta märktes naturligtvis även i Arbetslöshetsförsäkringsfondens utgifter. Den insamlade konjunkturbufferten tömdes och 2015 stod vi i ett läge där fonden tvingades ta upp stora lån. Upplåningen hjälpte till att hålla förhöjningen av premierna måttlig, men 2016 blev man ändå tvungen att höja arbetslöshetsförsäkringspremierna med sammanlagt 1,0 procentenhet.
Finlands ekonomi uppnådde äntligen god tillväxt 2016. Sysselsättningen vände uppåt och arbetslösheten började minska. Nedgången i kostnaderna för utkomstskyddet ledde till att Arbetslöshetsförsäkringsfondens resultat blev positivt. Konjunkturbufferten började växa igen efter underskottsåren så att det i slutet av 2018 fanns cirka en miljard euro i bufferten. Samtidigt kunde arbetslöshetsförsäkringspremierna sänkas.
Den tidsbegränsade lagen 2017‒2019 höjde konjunkturbuffertens maximibelopp till ett belopp motsvarande utgifterna för en arbetslöshetsgrad på sju procentenheter, när beloppet tidigare motsvarande fem procentenheter.
Efter åren av tillväxt torde Finland tyvärr i något skede igen stå inför osäkra tider. Framtiden och svängningarna i ekonomin är svåra att förutse, men exempelvis arbets- och näringsministeriets översikt förutspår redan att den positiva arbetsmarknadsutvecklingen kommer att avta.
Förslaget om konjunkturbuffertens maximibelopp ger Sysselsättningsfondens verksamhet stabilitet. Under goda tider kan vi samla i bufferten och vid behov kan vi även ta lån. Sysselsättningsfonden har fortfarande goda möjligheter att genomföra sina centrala uppgifter och samtidigt säkerställa en jämn utveckling av arbetslöshetsförsäkringspremierna.
